Ninanuova

nu var det en jordbävning igen... fast en riktig! stor... o jag som annars är vaken på natten sov.. o märkte ingenting...
det var så nära Florens så det måste ju ha skakat..

ja jag tycker att han "draculabögen" danielle cavalli tilll vänster ...asså designern roberto cavallis son.. - ser mer o mer ut som en svarthårig john lennon... det här är från i helgen.. han e DJ på ett ställe o spelar faktiskt riktigt bra musik som alltid! retro anda... men that's so fashion...
ja sa det till honom med! nowadays.. you look soo like a dark john lennon!... han blev såå glad! jaa ... john e  kanske hans idol? sweet



ok a working class hero is just what he is.... de himla kommunist-konstnärerna slickar rumpa på honom.. han älskar konst.. o de hatar högern.. men hur i hela hlvt fjäskar de för en höger-son såååå.. because he thinks he's so clever and class-less and free-... "deras ledare.." a workingclass hero is something to be... im not IN  ... och de himla låtsas -vänster konstnärerna utnyttjar draculabögen..  i just say.....a working class hero is nothing to be......!!!
inte här!!
he he men det låter lite som danieles sång dethär...
iförsej ..hade jag varit kille skulle jag också  haft långt hår, pilotbrillor o 70-tals-stil
han börjar bli cool!

The end is the morning as the the end is the night..
The beginning is the morning.... .because there's light...
beginning is everything  ....and... there is just your heart..
..to..tell you... and embrace you ... to end it from the start..
i will never end!! and i will always end.... and this is the neeeeever ending stoooory....
o jag blir aldrig trööööött!!
att vara..  eller att icke vara ..hihi!

Här är min morgon.. här i utkanten av Florens.. nu ska jag snart gå o lägga mig.. men jag e inte trött.. men jag borde, för jag måste gå kl19.00 o prata med en utställningstant..  o om jag läger mig på dan så kommer jag ju inte i ordning tills dess!
Min morgon har fina färger! de blå-lila i fjärran där bak är ett berg. Det första fotot i negativ..för jag e tvärtom! för mig e de natt!!    ....THE END

En konstig berättelse men sann och mystisk...
I Alfios studio- ateljer fanns det alltid en stor säng där jag kunde sova om jag ville sova över när jag målade sent. Allt var frid o fröjd, det var som änglar levde i rummet, konstig ro-givande varelser och mjuk lugnande energi...
MEn Alfio gillar att möblera om... och så en vacker dag... var den stora fina sängen i studion flyttad till ett annat rum, och i studion fanns i ställlet en uråldrig "diván". jag blev ledsen..  för sängen var flyttad till Alfios TV-rum och det var inte alls samma sak att sova där...
                                                                  en .. annan diván

SÅ.. Alfio Lade en madrass på "divanen" i studion o jag fick sova där i stället. Först var jag mycket nöjd, trots att saker o ting inte alls var som förrut.. Sen började konstiga saker hända..
Jag ligger o sover plötsligt känner jag någon som dunsar mot bröstet o rycker tag i mina armar, ..precis som om någon försökt väcka mig, jag drar först täcket snabbt över huvudet, skrämd, sedan kikar jag försiktigt fram.. ingen där... o jag blir lugn o somnar om.
SÅ händer samma sak igen ca 2 veckor senare.. nu börjar det bli lite läskigt, det har aldrig hänt mig förrut liksom på nån annan plats... det skulle ALDRIG hända hemma i mitt rum i sverige... helt otänkbart... hmm
jaja tänker jag jag är inte rädd men det är konstigt, kanske det är nån ande eller nått som går förbi i Alfios korridor där o ser mig  sova i sängen för jag har dörren öppen..
Så en vecka senare HÄNDER DET IGEN.. då drömmer jag även om två vita statyer i marmor precis innan som rör sig o omfamnar varandra. så blir jag brutalt ryckt i armar o påhoppad o väckt, riktigt fysiskt känslan av händer, gör samma sak igen gömmer mig under täcket o kikar fram...

Sen efter det här börjar jag sova med huvudet åt andra hållet jag tänkte om det är nån som ser mig från korridoren så kanske de inte ser mig  då!

det gick bra ett tag.

Så kommer min bror på besök.
Och han får sova på divanen, o jag säger såklart till honom ha huvudet åt det här hållet för då sover du bättre.
SÅ en natt när  han ligger o sover målar jag samtidigt bredvid.
jag lade lätt ett täcke över honom och han halv-vaknade.
Nästa dag frågar han mig, -Nina, drog du o krafsade på mina fötter igår efter du lagt täcket på mig.. NÄ?? sa jag vaddå...aaaaha då förstod jag! det var inte någon i korridoren som höll på utan nån på just den platsen där jag haft mitt huvud tidigare o Jonathan nu haft sina fötter!
SEN när han åkt ligger jag där o sover lugnt o fint då o då lalala...
ca 2 veckor senare vaknar jag av att kalla kvinnohänder med långa någlar drar o krafsar i mina fötter! o den känslan var så verkligt fysisk som det verkligen var någon där, men NEj jag ser ingen... efter detta sov inte jag där mer.... o jag har haft obehaget av en irriterad närvaro i studion hela tiden  när jag försökt måla, nån som försöker sabbotera på nåt vis...
Sen  en kväll sätter sig Ilze på divanen där man brukar ha huvudet.. hon somnar nästan direkt o jag försöker väcka henne, när hon väl vaknar, säge hon, det var en kvinna, en kvinna som smekte mig i ansiktet o försökte få mig att somna o jag kände hon var arg på dig Nina, förstod inte varför, men hon försökte säga nått till dig som inte du hör!
oj...
Sen har jag varit konfunderad o obehaglig tillmods att gå in i studion själv... all mina musik grejer förstörs på mystiskt sätt också när jag e där, datorn hänger si ipod hänger sig, bara i det rummet..

SÅ idag!!! Alfio har möblerat om igen!!! o jag gick in i studion... divanen var inte kvar utan den gamla sängen var tillbaks... o allt var så lugnt o välkomnande... konstigt...
så förstod jag AHAAAAA det var inte platsen utan det var energi kvarlevande i divanen som spökade

Då frågade jag Alfio om divanen o frågade vart den var
ahaha nu har jag ställt den i matsalen i stället!! så säger han, vet du vem den tillhört? -nää,vem? sa jag,
La principessa borghese, prinsessan av Borghese,ingift i borghese-släkten Napoleons syster... hon blev avmålad av Canova o hänger i Rom hon finns även avbildad i vit marmor-skulptur  just på den divanen som jag sovit på, och den skulpturen är jättekänd finns på ett museum i Rom.

Vad! men jag kom ihåg en syster till napleon jag slog upp av en slump när jag var i sverige som fyller år samma dag som jag!!  25 mars...det kanske hänger ihop där på nått sätt??
Så jag kom hem o slog på wikipedia men det fanns en syster 25 mars 1782 - oj! jag 25 mars 1982.... Caroline Bonaparte
men den här Prinsessan av borghese var lite äldre o hette Pauline Bonaparte..
SÅ klart en prinsessa! hon ville väl inte ge plats för nån annan i sitt rum,  o framförallt inte låta någon SOVA på hennes privata divan!! en prinsessa nej nej det går ju självklart inte för sej. Hon tar sin plats!..
Men nu är jag i allafall glad att de där divanen inte står i studion längre och studion återigen blivit en lugn inspirationskälla, full  av fin energi...

Här är hon, den forne ägaren till divanen: o hon dog i florens ser jag....

längre ner har jag lagt in information om systern som fyllde samma dag o år som jag fast 1782 då..
Men om det var något hon ville mig?? vet jag inte, nej kanske att hon tyckte jag hade nått gemensamt med hennes  snällare syster då?? Men det var nog just bara det att jag sov på hennes egendom... eller vi får se.. nu är vi båda nöjdare iallafall.. att slippa dela rum... iallafal jag e nöjd!
men när jag kom in till Alfios matsal där divanen står numera kände jag ett ännu starkare obehag... kanske hon verkligen vill säga nåt? nu har jag åtminstone skrivit om henne...kanske det gör henne lite nöjd.? vi får se... jag ska gå dit o känna efter igen!

Pauline Bonaparte, född 20 oktober 1780 i Ajaccio, död 9 juni 1825 i Florens. Dotter till Carlo Buonaparte och Laetitia Ramolino; yngre syster till Napoleon I. Hennes dopnamn var Marie Paulette, men hon kallades för Pauline.

SÅ det här är spöket som krafsta mig på fötterna troligen!

I Marseille inledde Pauline ett kärleksförhållande med en revolutionspolitiker, Fréron. Hennes familj såg dock inte på deras förhållande med blida ögon och istället gifte hon sig den 14 juni 1797 med general Victor Emmanuel Leclerc. Makarna bosatte sig i Paris, där hon kom att bli societens mest firade dam. Pauline var mycket vacker och det skvallrades mycket om henne vid Napoleons hov.

1801 följde Pauline med sin make till San Domingo, där han avled året därpå (1802) i gula febern.

1803 återvände Pauline till Frankrike och den 6 november 1803 gifte hon om sig med furst Camillo Borghese, vilket ledde till att hon blev en mycket rik dam.

Pauline levde nästan alltid åtskild från sin make, mestadels i Rom och Paris.

Pauline var Napoleons favoritsyster, men 1810 blev syskonen ovänner, eftersom Pauline inte kunde dra jämnt med sin svägerska, kejsarinnan Marie Louise av Österrike.

Efter Napoleons nederlag försonades syskonen 1813, hon erbjöd honom sin förmögenhet och följde honom i hans landsflykt till Elba.

1815 flyttade Pauline till Rom där hon levde under resten av sitt liv. Hon dog av cancer.

Barn: (i första äktenskapet)

1. en son, Napoléon-Dermide (1798 - 1804)

 
MIN KOMPIS ANDE! DIVÁN-DIVANS SYSTER:

jag e född 25 mars 1982  oj, när alla datum var så precisa fast 200 år senare, kanske jag  slutar i florens  den 18 maj 2039 då... oj vänta lite.. hennes riktiga namn är Marie-Annonciade = marie bebådelsen på franska, vilket är just den 25 mars.. ahaa det var därför hon fick sitt namn då.. inga konstigheter hennes senare kallnamn "Caroline" betyder kära lilla flicka eller skatt, typ som Nina på spanska

Caroline Bonaparte, född 25 mars 1782 i Ajaccio, död 18 maj 1839 i Florens. Dotter till Carlo Buonaparte och Laetitia Ramolino; yngsta syster till Napoleon I. Hennes dopnamn var Marie-Annonciade, men hon kallades för Caroline.

Hon har en bok i handen, tyder på intelligens

Den 20 januari 1800 blev hon gift med general Joachim Murat. I äktenskapet föddes fyra barn.

1808 utsågs Murat till kung av Neapel. Under hans frånvaro vid fälttåg regerade Caroline landet med klokhet och kraft.

Vid engelsmännens anfall mot Neapel 1815 lät hon utrymma staden och ställde sig under beskydd av den österrikiske kejsaren. Caroline och de fyra barnen fördes till Trieste som fångar. Samma år dog hennes make. Hon levde sedan i Wien och Trieste under namnet "grevinnan av Lipona", ett anagram av Napoli.

1832 bosatte Caroline sig i Florens, där hon i hemlighet gifte om sig med general Frans MacDonald.

På den italienska wikipedia sidan stod det också att hon var mycket konstnärligt lagd och  ville framhäva konst o kreativitet

MEN nu blev de läskigt! med min dröm om någon som ville rycka av mig huvet och Marias dröm om nån som skulle förlora huvet och gänget som kallar sig Mc Sweden.. som satte eld på Satts hotellet I Eskilstuna  liksom MC donald.. nästan..

+ carolines syster som förföljer mig det är hon som vill rycka av mig huvet.. den där pauline! som bodde i studion

 

Nu e ja i florens!

Vi var på "Volpe e l'uva" idag.

hehe

Var en sväng runt idag  i omgivningarna runt Florence. Det är så oerhört vacker natur. kollade sedan på nätet för att hitta några bildexempel, istället hittade jag en intressant ide för kakel, här med de Fiorentinska omgivningarna som motiv