ja tänkte ju hej hå stortå

o ja så tänkte jag på min mormor och blev ledsen o grät lite men jag tror hon tyckte det var kul o komma hit som ande o titta på mina tavlor.. men jag blev så ledsen, även fall jag vet att hon har det bra, så blir jag sjlävisk nog att gråta så fort jag känner att hon är här...
men hon istället tyckte det var väldigt spännande...  och säger  "icke väre lei"
joo så kan det bli...
minnen som kommmer igen och igen och igen... sorgligt och vackert på samma gång, och det konstigaste i världen att verkligen ha fått vara med och hålla handen på den jag älskade mest av alla.. i den sissta stunden
Just den där handen som höll min lilla barnhand, och hjälpte mig över myren, ....samma hand dog i min hand...  och snyft
om och om igen... precis som jag grät när jag var liten och var tvungen o åka hem till sverige från norge och mormor och morfar vilket BAJS!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0