Olle..

Olle...! Olle! OLLE!! olle??
så såg olle ut då... när jag ropade på HENNE ut i skogen ... kanske var jag tre eller fyra år gammal... och Olle var i min fantasi en kvinnlig fe ..min like... som bodde i skogen som skulle komma när jag ropade... men jag brände mig och lärde mig ...hur verkligheten är... NU kom Olle tillbaks... det är länge sedan men den lilla flickan... Olle som i skogen gick, med blåbär och solsken i blick... för mig var det så den sången.. Och här är min lilla sorgsna Olle vilsen i en djup skog.. för vi lyckades aldrig hitta varann .. världen kom och satte mig på plats... men säg mig dessa mystiska minnen från barndomen förblir en guldgruva... nu å jag har hittat tillbaks till lilla Olle igen för " jag kom jag såg och jag segrade" sen var det nog ...varför denna omväg?? hur blinda är inte människor? jag vill säga BÄÄÄ!! för dumma fårskallar som går i krullig uniform efter den andra... Olle!! nu först förstår jag varför jag ropad efter dig...
jag skapar min egen värld... och nästa gång jag kommer hem till ödenäs kanske Olle sitter o väntar mig på en sten... som om han vore vår katt Delfi... jo!! Delfi har blivit olle för tillfället!! hon ser allt... och väntar mig alltid..sittandes på sin lilla sten...  med tassen fram och blicken fin... men olle har blivit en katt...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0