Minnet av en sten..
En gång när jag var 5år så var vi i Härnösand.. för vi bilade från Alingsås till farmor i Luleå..
där i Härnösand, så försökte jag cyckla men visste inte hur man bromsade i nerförsbacke och skrapade upp mina tår i marken, hörde hur mamma o de andra skrek för jag skrek och de såg mig... jag var så rädd o bromsade tillslut med mina bara små fötter i grus... AJ
sen så badade vi i havet..
Och så hittade jag en fin rund ansiktsformad sten som jag sminkade, Joanna hade sin mammas smink. Stenen fick blå ögon som tittade på mig, en liten näsa och en röd läppstiftmunn.. Pappa sparade den stenen länge.. han tyckte den var fin för att jag hade gjort den, och kanske för den kunde titta på honom...
men jag tyckte mest om lukten av sminket, ansiktet var ju självklart, så det som var kul efteråt var mest att man kunde lukta på den och känna lukten av smink! så kul!
smink! en annan värld...
men nu? var är den stenen nu? ...kanske den försvann när jag började sminka mig...
där i Härnösand, så försökte jag cyckla men visste inte hur man bromsade i nerförsbacke och skrapade upp mina tår i marken, hörde hur mamma o de andra skrek för jag skrek och de såg mig... jag var så rädd o bromsade tillslut med mina bara små fötter i grus... AJ
sen så badade vi i havet..
Och så hittade jag en fin rund ansiktsformad sten som jag sminkade, Joanna hade sin mammas smink. Stenen fick blå ögon som tittade på mig, en liten näsa och en röd läppstiftmunn.. Pappa sparade den stenen länge.. han tyckte den var fin för att jag hade gjort den, och kanske för den kunde titta på honom...
men jag tyckte mest om lukten av sminket, ansiktet var ju självklart, så det som var kul efteråt var mest att man kunde lukta på den och känna lukten av smink! så kul!
smink! en annan värld...
men nu? var är den stenen nu? ...kanske den försvann när jag började sminka mig...
Kommentarer
Trackback
