varför glömde människorna ljuset?

ljuset har alla färger och är lagom varmt, väldigt tryggt, det tinglar som ett sjungade vindspel och får en att skratta... för det kittlas i runt ögonen och i mun-giporna och man blir så glad!
senaste Henriette tavlan är i ljuset... kanske för hon är min skyddsande och visar sig mer o mer som hon är

jag tor man känner det och blir som det när man dör, för jag höll mormors hand när hon dog och hennes energi tinglade rakt igenom mig som ett sådant ljus, och genom tårarna ville jag plötsligt bara le... 

imorn ska jag lägga up tavlan som jag målade i går, den är rätt stor...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0