Ännu en vår..
Så började dagen...
åter en ny dag av all dagar i Florens.... fågelsång... ångest, lycka... en väldig trots!...och en smärta, en glädje... det är våren som kommer, ja numera.. min femte vår här jag känner igen o jag smälter in... men ändå inte, ..jag blommar men brusten är min själ.. vart tog vinden vägen o livet! ......ja livet, det sprudlar innom mig.. men någonting var jag också tvungen att ge... för att klara av allt det här.. jag vet inte vad det var... men någonting som har härdat mitt yttre, givit mig ett hårt skyddande skal och ett inre.. ett inre öga som ser allt! misstänksamt... och samtidigt så är det jag.. fortfarande så naiv... som om jag kunde plocka fram denna, skyddande rustning när som helst.. men också alltid... oviljes...
Ett som är säkert ...den har gjort mig stark staden... och vis... härdad... liksom... samtidigt jag fick ge något.. det där oskyldiga fina som trodde på allt och alla... o jag sörjer det.. o jag vill tro! .. men det går inte längre.. inte på samma vis!
men så vill jag tro ändå... fina fågel o fjäril....solstråle på mitt fönsterbläck.. låt oss förenas i ljuset o glömma allt det där! Snälla.. så flyger vi iväg... kanske ...till en annan stad.. olèeeeeeee!
åter en ny dag av all dagar i Florens.... fågelsång... ångest, lycka... en väldig trots!...och en smärta, en glädje... det är våren som kommer, ja numera.. min femte vår här jag känner igen o jag smälter in... men ändå inte, ..jag blommar men brusten är min själ.. vart tog vinden vägen o livet! ......ja livet, det sprudlar innom mig.. men någonting var jag också tvungen att ge... för att klara av allt det här.. jag vet inte vad det var... men någonting som har härdat mitt yttre, givit mig ett hårt skyddande skal och ett inre.. ett inre öga som ser allt! misstänksamt... och samtidigt så är det jag.. fortfarande så naiv... som om jag kunde plocka fram denna, skyddande rustning när som helst.. men också alltid... oviljes...
Ett som är säkert ...den har gjort mig stark staden... och vis... härdad... liksom... samtidigt jag fick ge något.. det där oskyldiga fina som trodde på allt och alla... o jag sörjer det.. o jag vill tro! .. men det går inte längre.. inte på samma vis!
men så vill jag tro ändå... fina fågel o fjäril....solstråle på mitt fönsterbläck.. låt oss förenas i ljuset o glömma allt det där! Snälla.. så flyger vi iväg... kanske ...till en annan stad.. olèeeeeeee!
Kommentarer
Trackback
