Ninanuova

Det här är en del tagen ur ett inlägg jag skrivit för Alingsåstidningen till i morgon, men drömmen var speciell och jag vill berätta den även här! för jag kom på att den kan handla lite om älvan Olle, och det kan jag inte skriva med där, för de vet inte vem olle är! så jag skrev till lite här  om olle också på slutet, för jag kom på att det hängde ihop!

En märklig dröm
I natt drömde jag att jag såg en stor regnbåge över hela Florens, att Florens var regnbågarnas stad och att jag lyckades hitta regnbågens slut. Det sägs ju enligt sägen att där ligger det gömd en skatt, men det är ju tekniskt omöjligt, för regnbågen är egentligen en cirkel. I alla fall, jag gick mot regnbågen och tänkte att jag kan ju försöka se om jag hittar regnbågens slut ändå
 och tillslut såg jag att regnbågens slut konstigt nog fanns och verkade vara i ett gammalt vakttorn, i en del av den gamla stadsmuren som cirklade runt kring medeltiden och renässansens Florens.
 Delar av denna mur finns kvar, och många av dess vakttorn.
 Jag kom fram lite chockad över att äntligen hittat slutet på regnbågen och tänkte ”Hmm cirkeln går nog ner i jorden då… och kanske… ja det här måste ju ändå vara ett tecken, skatten finns nog gömd i tornet”.
 Efter närmare eftertanke kom jag fram till att om det nu låg en skatt där så måste ju någon ha hittat den genom åren… det skulle vara omöjligt att den fortfarande låg kvar.

Så plötsligt var jag medveten om att jag befann mig i en dröm, men var nyfiken och ville fortsätta drömma o se om skatten fanns kvar och jag tvingade fram information, för jag ville verkligen se.
Det var en grön gräsplätt längsmed tornet innanför en liten mur, där såg jag en röd blomma och ett spökligt  blekt mansansikte och han hade gammaldags mörkblå kappa på sig  och han försökte säga något… men jag minns inte vad, för det var så vagt, som om vindar blåste i hans röst, men han gav mig något som såg ut som en liten eldfluga, en liten gnistrande stjärna, och han hade flera av dem.  jag tackade lite osäkert...Så vaknade jag

Jag har sett den där regnbågen över Florens på riktigt två gånger på samma ställe när jag åkte buss, det är häftigt för man ser staden från en bro lite i utkanten och tittar man längs floden Arno i mitten av sikten ”Ponte vecchio” Den gamla bron Florens kärna  och så en väldig regnbåge som välver sig helt klockrent över hela staden… så drömmen var nog inspirerad av det minnet. Men visst var det en märklig fin dröm!  Jag har aldrig tappat hoppet om att finna regnbågens slut, trots att jag egentligen vet det är omöjligt tror jag gång på gång, precis som ett litet barn....  Nu hoppas jag på samma vis att drömmen var ett tecken… kanske jag ska söka efter tornet och när jag väl hittar det så kommer jag veta vad!  Jag tror nästan jag vet vart det kan ligga, Porta S.Frediano, där finns en port i muren och ett torn och även en liten miniträdgård om man går in mellan en liten mur och den stora muren vid porten och tornet.

ja vad förväntar jag mig att hitta där?  älvan Olle med en liten eldfluga i handen? va! hur många gånger ropade jag inte på henne när jag var liiten, utan resultat... och slutade hoppas
Men nu kanske Olle finns där på en sten... nu när jag återskapat hans/hennes väsen i en tavla här i Florens
Nu kanske jag är mogen att förstå vem hon är... kanske är hon en del av mig själv, eller en känsla.. en kraft som jag inte sett förut...
 
När jag minns närmare känslan av att ropa på den där Olle när jag var sådär 3 år, känner jag mig både ledsen och  hoppfull och jag minns att det var var nog för att jag kände mig ensam, och ja... så hade jag hört många sagor och blandade ihop lite feer och prinsessor här och där med sången Mors lille Olle. Och tyckte att om jag ropade på Olle kanske den andra flickan i skogen kom och vi kunde ses på riktigt och leka. Och få bevisat att det jag hörde i sagorna var sant.