Ninanuova

jag fick en kvinna att gråta i kväll...
...som ett barn...
Salvatores fru Maria kom hem till Alfio.. hon visste inte om tavlan som jag skulle ge...
först när hon fick se den sen, var hon helt som vanligt låtsades skratta fast lite galet nervöst...men så ..pang! föll hon i gråt som ett litet barn.. i en halvtimme... " men det är som han tittar på mig på riktigt..." DET ÄR JU HAN...!
...sen ville hon se fotot... då va allting okej och hon var glad.. sen när hon tittde på tavlan föll hon igråt igen... för i tavlan var han så levande... så närvarande... och sen skrattade hon och grät och visste inte hur hon skulle tacka mig...
jag sa bara att jag går dit löven faller... lysnar till hjärtat, och vet att det var rätt. ingen annan än hon skulle ha tavlan än henne.. och att det var ett meddelande ifrån Salvatore att han finns nu.. fortfarande, men är frisk och stark och vakar över dem... och hon visste fortfarande inte hur hon skulle tacka mig..
sen senare på kvällen ringde hans son alldeles överväldigad och hela familjen och alla vänner.. och tavlan har farit genom halva florens ikväll!

Det hon inte kunde förstå var hur jag lyckats fånga hans själ.. bara träffat honom en gång... inte jag heller.. men jag tror han var där... annars var det ju inte möjligt... jag tror jag har tillverkat en "telefon" för Salvatore och hans familj! nu kan de prata med tavlan!
jag blev glad.. att bara en tavla kunde röra så många människor så mycket och så starkt...
jag hoppas jag kan göra det igen.. för annars vore det värdelöst att måla i längden..

sen har jag sett mycket gråt på Tv:n idag också varje kanal talar dokumentär om jordbävningen... och det intervjuvar gråtande stackars människor..